Afvanoblesse

I dag var det dax för vägning. Det visa sig att alla valpar hade fördubblat sin födelsevikt eller mer. Normalt är att det dubblerar sin födelsevikt på 10-14 dagar. I dag var de ju 9 dagar. Hade nog räknat att det skulle ta närmare 14 än 10 dagar med tanke på antalet. Man blir så glad när man ser att de följer en positiv utveckling och att Zita verkar kunna ge dom tillräckligt med mat.

       

Så har första veckan gått. Både vi, Zita och valparna börjar hitta rutiner för tillvaron. Hon är så duktig med sina valpar. Hon äter bra  över ett kg om dagen. Det behövs för valparna går upp runt ett halv hekto per dygn. Det gör 4 hg och lite svinn får man räkna med på vägen från Zitas mun tills de sitter på valparna. Mellan matningarna tar hon gärna en promenad eller kommer och umgås med oss.

       

Vi hade räknat med att det skulle bli i slutet veckan dom skulle komma. Men på söndag slutade Zita äta och tempen något lägre. Måndag morgon skulle Barbro till sjukhuset på röntgen. När vi varit på morgon promenaden vid kl 8.00 ville Zita in i hundgården och in under sitt bord, då börja jag ana ugglor i mossen och vi gick in. Kl 9.00 gick vattnet och vid 11.20 började värkarna. Kl 11.55 kom första valpen som tur var hade Barbro kommit tillbaka strax före. Sedan kom det valpar i en jämn ström till kl 18.00. Totalt 8 st fyra av varje sort. Alla friska och välmående. Vi var lyckliga att allt gått bra och gjorde upp om schama för att hålla koll under natten. I dag har vi kollat så dom går upp i vikt och det har dom gjort.

       

Nu går Zita in i 9 onde och sista veckan av sin dräktighet. Det är med stor spänning vi ser fram mot den. Vi försöker att förbereda oss på bästa sätt och idag har vi på börjat tempningen. Zita är nog betydligt mer cool inför det som komma skall. Hon går fortfarande på promenader med glädje även om det inte är samma fart som förut och lika långa avstickare in skogen.

       

Dom senaste dagarna har jag färdigställt valplådan och idag var det dax ta in den. Zita verkade nöjd (se bild i albumet). Även jag känner mig nöjd över resultatet, sånt där är inte min starka sida, men ibland lyckas man även med tummen mitt i handen, som det heter.

       

Helgen med barnbarnen blev lyckad Zita älskar när hon får mycke uppmärksamhet av dom. Det är med spänning de ser fram mot de kommande valparna. De håller redan på att fundera på namn till valparna.